Anton Brunnberg och hans vänner

Jag vill skriva manilla for de later godare.


Vi ar pa plats i Manila, PH. De ar den storsta stad jag varit i. 20 miljoner bor har, de ar 13 storstader i en storstad. Fatigga blandas med rika och de ar misar overallt. Vi har blivit varnade, prata inte med folk pa gatan och var inte ute ensamma pa natterna. SAFE

Vi har kommit in pa ett litet hostel nu. Da menar jag litet, de finns 14 baddar har. de vi brukar bo pa ar 10 ganger sa stort. Men de ar stortskont. Vi kom hit igar, jag lara sitta vid internet for att fixa reseforsakring. Fanns ingen dator sa jag fick lana agarens. (Han ar forovrigt 21, ager de har hostelet, halvfilipin, amerikanare, pluggar till senator och valdigt avslappnad). De ar dar jag sitter nu med.
Han tog senare med oss till sin morsas lagenhet, han anvander den en manad om aret. Sen stog den tom. De ar nar han har semester och ar har och kikar laget.

Imorn drar vi till Borocay Island, ska vara en av dom vackraste beacherna i varlden. jag bara sager, men de ska bli grymt.

Har i manila finns.
Massa manniskor, tricykles, jeepbussar, halvrivna hus, donken ogonbryn, bildarar, billig mat.

Har finns inte.
Filkorning, sakerhetsbalte, stopljus, vita manniskor.


Vi ar nog dom anda vita har, de kanns som sa. Och vi ar ca en halvmeter langre an lokal befolkningen. Dom kollar och fnittrar. Vi hoppas de ar pga av langden.


Nu ska vi till shopping centret och sen hem och sova, for vart plan till Boracay gar 5 inatt.



kisses